Det var våren 1991 som jag helt plötsligt fick musik till mig och hörde vackra toner. Jag nynnade på melodin och eftersom jag inte hörde nån sång så föll det sig naturligt att vilja sätta ord på tonerna. Så efter en liten stund skrev jag ned de känslor som fanns inom mig, som passade med tonerna som spelades upp i mitt inre. Nu förtiden skriver jag oftast texten först och ibland text och musik samtidigt, det är sällan jag gör musiken först. Jag kan styra det själv om jag vill men hittills har det sett ut på det viset. Varje ord har en känsla som får sin egen lilla ton och tillsammans så blir det till den musik som jag nu har förmånen att dela med mig av till er. Det är precis omvänt om man väljer att göra musiken först. Jag har tänkt att jag för omväxlings skull ska fokusera på musiken redan från början och skapa texten utifrån den och se hur det blir. Det är kul att prova lite olika sätt, men det har inte så stor betydelse hur en låt kommer till, det viktigaste är att den kommer till. Det har varit en lång och trevlig resa att få upptäcka, lära känna och utveckla min kreativitet och skapande. Från första början, från den vårdagen 1991 har det känts som nånting väldigt viktigt som jag ska ta hand om och göra något av. Vägen hit har varit lång och stundtals krokig, men jag har hela tiden haft låtskrivandet med mig. Vissa perioder har det varit mer, andra perioder lite mindre, men genom åren så har det blivit hundratals låttexter som jag skrivit både på svenska och engelska. Endel är tonsatta, andra tonsätter jag efter behov om jag skulle vilja sjunga den och ha med den på en skiva, eller om det är nån som ger mig i uppdrag att både göra text och musik.

Tonerna finns redan där redo för att plockas ned och den dagen jag behöver tonerna så plockar jag ned dem och placerar ut dem där de hör hemma, så att känslan och ordet tillsammans bildar en enhet som tillsammans med andra ord och känslor i sin tur bildar en melodi. Det är det fina i kråksången.